Counting meters to the promised land...Pessimisten besegrade just optimisten och jag antar att jag får göra avkall på de sista 7,5 åren. Resan till Rom är nu avbokad och efter att ha dikterat ett par rejält syrliga mail hoppas jag iallafall att merparten av dollarsen hittar sin väg tillbaka till kontot. På ett sätt är det hela såklart oerhört bittert, samtidigt som själen andas ut lite då beslutet är taget och att man nu istället kan fokusera på betydligt roligare ting.
Fick nio kilometer i benen igår på Nautilus. Valde att socialisera mig med löpbandet och trots ömmande vader och en trilsklig benhinna gick det skapligt. Träffade den här bloggens bättre hälft, Anders, som körde lite rehab vilket lovar gott inför framtiden. Det ska ju tilläggas att mr Multi kör fortare på rehab än undertecknad gör i full mundering. Hur jag kan ha ömmande vader är för mig en gåta med tanke på att jag har tunnare ben än en flickscout på grönbete.
Vad gäller prylarna Anders. En viss psykologisk effekt kanske dom har, men nyckelorden lär bli "blod, svett och tårar". Kan en pulsklocka, camelback eller flashiga tights locka fram ett leende bland alla mellantider, uppförsbackar och ångestattacker, in med skiten säger jag! Helt plötsligt har man en del klöver över som skulle finansierat dekadent levende i italiens högborg, nu luktar det Garmin lång väg här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar