Tung vecka

Nu börjar det likna något! Bestämde att det var tvunget att ta en tuff träningsvecka denna veckan eftersom dagarna innan Ladonia krymper. Det är snart bara en månad kvar...
Hittills i veckan har alltså 15,4km avverkats i tisdags. I onsdags var det så dags för korpa match vilket slutade 3-1 till vår favör. Eftersom vi var något kort om folk var det bara att springa, vilket blev en riktigt bra genomkörare. Det är ju lite annorlunda att spela match än att ligga och dra i spåret.

Så igår var det fint väder och jag hade väl tänkt att inte springa egentligen. En hektiskt eftermiddag ändrade på det. Dåligt humör botas bäst med löptur. Tog vätskeryggan med mig så jag hade 3 extra kilon att bära på. Sprang mil rundan i Pålsjö och mot slutet körde jag ner en runda kinesiska muren oxå.

När jag kommit ner så dog jag totalt. Rätt in i väggen bara. Benen strejkade och jag sprang långsamt uppåt men fick gå en bit när jag väl kommit upp. Bitter såklart, men inte ologiskt. Det är skönt att man får de reaktionerna nu och inte sen på tävling.
Har ett mantra jag kör rätt mycket nu.
"Det är nu vi bygger"

Första långtur

Då är årets första långtur ett faktum. I regn men hygglig värme gjordes 15,47km i Pålsjö skog. Jag hade ställt in mig på att springa längre idag, men måste säga att under dagen var jag helt omotiverad. Kroppen kämpa emot precis hela dagen. Jag fick tom muta kroppen med ett kitkat för att den skulle mjukna lite, men ikke! Som tidigare är det bara att sluta tänka och sticka ut ändå. Det gjordes och efter de första 6-7km kändes det faktiskt bra. Nu kör vi fotboll imorgon och håller allt så kör vi något på torsdag också. Tung träning nu två veckor och sen tar vi det lite lugnare

St:Hans Extreme

Så är den då genomförd, årets S:t Hans Extreme. Jag var inte så nervös och visste vad jag gav mig in på så det kändes väldigt bra faktiskt. Det är ett parti på slutdelen där det är flakt ca 200m. Där satte jag in en rejäl stöt både första och andra varvet. Passerade säkert 15 personer första varvet när de försöka ta det lugnt och vila. Sen var det stopp. Tungt tungt i varje backe. Men jag tog mig i mål på 53:57, vilket är snabbare än förra året då jag dessutom var bättre tränad. Ser bra ut inför sommar säsongen!

S:t Hans Extreme

Så var det äntligen dags! Årets kankse mest prestigfulla lopp, St Hans Extreme i Lund. Vi snackar en bana som ska springas 4 varv för totalsumman av 10km. Nåja, säger ni, det verkar ju trevligt! Jadå, om inte parametern var följande höjdskillnad..








Jag är laddad men vet väl inte riktigt vad jag gett mig in på, även om jag sprang det förra året. Då var jag mer eller mindre topp tränad, nu är jag helt bakom flötet. Känner att det är en perfekt start på jagandet fram till Ladonien. Återkommer med resultat!

Ingen träning - Inga inlägg

Men vad har hänt undrar ni, kort vecka med förkylning säger jag. Några pass på gymmet blev det, men inte mycket mer. Helgen spenderades i Köpenhamn med vandring, mat och vin. Som sig bör.

I kväll är det dock dags igen, korpenmatch. Denna gången möter vi Perfekt, som enligt ryktet ska vara ett bra gäng. Knapp 3-2 vinst förra året bäddar för en tät match.

Jag utlovade visst en matchrapport i förra inlägget rörande fotboll. Nja, vi spelade bedrövligt, planen var en åker och gräset en djungel. Dock gjorde vi 1-0 i slutet på första halvlek och Ringstorp kändes aldrig riktigt farliga. Då, på en ofarlig frispark vid sidlinjen släpper målvakten plötsligt bollen av allas förvåning. Tydligen uppfattade han det som inkast (det blir frispark vid linjen då). Men eftersom det var frispark så godkändes målet. 1-1 och en lite halvkass inledning.

Dessutom ligger årets andra träningsläger i faggorna. På onsdag kväll åker jag till Island för träning och nöje. Hemkomst sker på måndag och redan på onsdag väntar maj månads stora utmaning, S;t Hans Extreme. Äntligen lite tävlingar..

/a

Armhävningar

Allt är en tävling, kommer normalt från Lina Artman, men är något som jag kan känna igen mig i också. Därför lanserade jag detta imorse för hela kontoret. Du läste rätt, 100 armhävningar ska göras. 11:55 i konferensrummet var det upp till bevis. Vi var 6st som svarat på möteskallelsen där första uppdraget var att göra så många vi kunde, för att sedan genom tabeller ta oss fram till målet. Vi tävlar bara mot oss själva såklart, eftersom alla har olika fysiska förutsättningar. Vissa klagomål på tekniken och det tar jag åt mig. Gjorde dock 35st och mycket nöjd. Nu blir det spännande 6 veckor framöver!

/a

En idrottares akilleshäl

..måste väl ändå vara förkylningen? Den kommer när man minst behöver och anar den, stannar alltid för länge och plockar bort formen så man är tillbaka på noll igen. En värdemätare av rang för psyket.

Simträning i torsdagskväll. Har inte simmat på fyra veckor pga andra åtagande samt sjukdom. Hoppar i och trots att det inte finns några tecken på det så är jag starkare än någonsin. Som löpningen i onsdags. Jag har en uthållighet och en tryck i min simning som jag inte haft tidigare. Känns som jag har mer energi och det är en underbar känsla.

Höjd av självförtroende blev fredagen en orgie i fika (fredagsfika på krook), god middag och alkohol. Dock hemma i god tid, som den karaktärsspelare jag är ;)

Lördagen var det upp tidigt. Ett fullspäckat schema hade lagts kvällen innan. Träning på gymmet först. Jag körde uppvärmning på bandet, 10min i 5.00 tempo (käka glass tempo) där jag efter 5min ökade klättringen till 4. Då tar det minsann! Blev tungt och jag kände samtidigt att kroppen inte riktigt svarade. Förkylning på G igen. Dagen fortsatte sedan med tidig lunch på Krook (kyckling, pesto sallad) följt av shopping på stan. Jag behövde köpa mig lite lycka (kläder) vilket jag lyckades med med god hjälp från Frida. Kvällen fortlöpte med kakkalas och inflyttningsfest. Dock utan alkohol då jag har karaktär.

Söndagen var jag orkeslös, förkyld, så min planerade morgonlöpning försvann till diverse hemma projekt..

Förkylning sitter i, men jag hoppas att den släpper snart. Ikväll är det premiär i korpen div2. Tungt möte då Ringstorp FC kommer på besök. Kommer bli tufft! Matchrapport utlovas.

/a

Det går bra nu..

Jobb i Malmö som vanligt i måndags, stack strax innan 17 till tåget och var uppe i Sthlm vid 22 tiden. Sen jobb hela tisdagen och hemresa på kvällen. Av förståliga skäl svårt att planera in en träning där. Därför stod all mitt hopp till onsdagkvällen. Tänkte ge mig på milen för att se om höften höll. Det är en nalkande springtime (helsingborg stadslopp) på lördag. Ville testa om allt höll.

Hoppade stadsrundan och körde milen i pålsjö istället. Samma känsla som i lördags, det går så vansinnigt snabbt. Detta var blott mitt 4:e pass, men ändå har jag en helt annan utväxling i löpsteget. Lite smärta, men jag kunde styra det lite genom att tänka på tekniken. Detta bådar gott!

Jag springer alltså milen på 45 höga, 4.35min/km. Alltså snabbare än i lördags och dessutom längre. Håller detta i sig måste jag snart börja skicka vinstvarningar..

löpuppdatering

Efter bra rehab i tisdags har jag sprungit både fredag och lördag. Även om jag lyckats pricka regnet båda dagarna har det fortfarande varit väldigt skönt. I fredags (valborg) blev det 5,3km i pålsjöskog tillsammans med lillebror. Bra runda där jag kände mig stark under hela vägen och kostade på mig en lite spurt dessutom. 5.05min/km blev jag väldigt nöjd med, kändes inte alls så snabbt.

Valborg avslutades i goda vänners lag med en god torsk middag. Delikat såklart. Under middagen ställdes frågan hur långt tjejernas joggingrunda i jordbodalen egentligen var. Eftersom jag kör gps klocka fick jag uppdraget att kontrollera...

Lördagen dansade in och jag satte på mig löparstassen och startade min cardiotrainer precis utanför porten. Gick i bra tempo och tom lite väl snabbt i början. Kände efter 3km att det nog var lite för glad i att springa och försökte sakta in något. Annars kändes det väldigt bra och jag kände mig stark hela vägen även om benen gjorde lite ont. Inget problem med höften alls.
Kom hem och kollade tiden. Blev väldigt överaskad, 4.37min/km! Så här såg rundan och tiderna ut i helt. Notera även höjdskillnaden!

Colting

Torsdagkvällen bjöd på verkligen på inspiration. Jonas Colting föreläste på sundspärlan och vi var ett drygt hundratal människor på plats. Fokus låg dels på träning i stort samt på mat.
Man vill ju gärna jämföra sig med herr Colting, tänker när man hör om hans pass att "det skulle jag ju också kunna göra". Någonstans är det hissnande när han berättar om den tiden han lägger ner på träning (ca 40tim/veckan) och hur seriös och med vilken glädje han gör det. Den glädjen finns även för mig, men bara korta perioder. Som vi tidigare varit inne på är man inspirerad och motiverad en kort period och sedan måste man ha något som motiverar en vidare. En ny pryl, en vän att dela ett pass med eller vad som.

Det som fastnade mest på mig var när han berättade du hur du klarade dessa långa distanser, utan att tycka det är tråkigt. Colting menar på, som jag också erfarit, att bryta loss distansen till delar som verkar överkomliga alltid är enklare. Ska jag simma 1000m så bryter man upp det till 10x100m. Man klarar alltid att simma en hundring vilket gör att man snart är klar med hela passet.

När det gäller mat så predikar Colting varmt om stenålders föda. Grönsallad, kött, fågel och fisk. Alltså minska kolhydrater och socker, höj protein och fett. Något som även jag tror på i det långa loppet även om jag inte levt efter det något vidare. Men nu är det ändring. I hushållet gäller just nu bara frukt och grönt, samt kött, fisk och fågel. Går bra hittills, känner mig pigg så detta kör vi efter ett tag så får vi se.

Får du chansen att göra Jonas Colting så gör det, du går därifrån inspirerad och motiverad att göra stordåd!

Lite av varje -kväll

Skulle egentligen blivit simträning med Olof, men efter att han tackat nej till förmån för jobb, tog jag tjuren vid hornen och traskade ner till gymmet.
Blev lugnt 3km löpning i 5.00 tempo, benmaskiner, rehabträning med hopp, överkroppsmaskiner, rehabträning med hopp och avslut med 15min simning (ca 700m)

Kändes speciellt bra när jag körde överkropp och armarna var inte till mycket nytta under simningen =)

När man sedan valsade in i omklädningsrummet var det inte en människa där. Helt tomt. Satte mig i bastun i 20min och gottade mig åt det.

Hem, fram med grytan och skapade gulachsoppa med två knäckemackor till. Var sedan nära att somna i soffan men klarade mig och damp ner i sängen istället strax innan 22.

Ikväll blir det först föredrag av Jonas Colting därefter ett simpass.

Känner att jag börjar komma ihåg lite, äntligen!

Snart är det seriepremiär

Man skulle kunna tro att jag är aktiv inom allt, en nomad inom sport och träning. Skulle mer kalla det tillfälligheter och väderomslag. För när innebandyns högtid (vinterhalvåret) sakta lämnar oss tar vi oss ut och får äntligen vallas på grönbete, närmare bestämt på fotbollsplanen.

Detta året är ett speciellt år, jag har nämligen blivit köpt. Eller köpt och köpt, det var mer en process av tjat från min sida som gjorde att jag detta året kommer spela för Craft istället för Bengan Boys, som från och till varit min hemvisst under de senaste 10 åren. Craft gick vinnande genom division 3 förra året, detta trots en tung skada redan i första matchen på coachen och anfalls stjärnan J.Olsson.

Gårdagen var därför vikt till uppgraderingen av fotbolls garderoben. Specifikt nya skor behövdes inhandlas. Efter lite kikande (ganska snabbt, tåget väntar inte på dig från Malmö C) fastnade jag för ett par snygga, vita Puma.

Premiär om 2 veckor, let´s get it on.













Här ser ni 24 mål och skytteliga seger!

Good news keeps you motivated

Efter 85 synder och 19 svåra år lyckades jag och sjukgymnasten äntligen hitta en tid som inte förstördes av sjukdomar eller vulkan aska. Jag var tokladdad eftersom jag redan veckan innan ringt och sagt att jag ville bruka allvar och verkligen blir skadefri snabbt. Därför fanns löpteknik på schemat. Helt underbart.

Började på bandet i 5.0 tempo. Patrik tittade på när jag började tappa tekniken. Tog ungefär 15 minuter så tappade jag aktivitet i skinkan och kompenserade genom att vrida in foten.
Bra, då har vi symptom och lösningen är samma som vi pratat om tidigare.

Fick två nya övningar att öva på. Tog mod till mig och fråga om rehab tid och vad jag kunde göra.
Svaret?
Du kan springa så länge det inte gör för ont. Ju mer du rehab tränar desto mer aktivitet får du och desto längre kan du springa. Nästa vecka ska jag visa mina övningar och då ska övningarna, som Patrik sa, fixas utan minsta tillstymelse till fusk. Känner du att du inte fixar det så bokar vi om tiden, vill inte se dig här innan.

Bra med rak kommunikation.

Nu övas det, är så sjukt motiverad. Går runt i korridorerna på jobb och sträcker och hoppar.

Tävlingsmässigt verkar som att jag missar springtime, men St;Hans Extreme är mitt mål. Undan i löpspåren!

Biljard, samt frågan om inställning..

Visst är det en fråga om inställning? Är glaset halvfullt eller halvtomt? Eller redan påfyllt, som det låter när jag och Olof ska ut på galej.

Vi hade ett gäng supporttekniker nere från Stockholm och efter måndagens genomgångar skulle de ha en gemensam aktivitet tillsammans med min utvecklingsavdelning. Detta för att lära känna varandra bättre så att man har lite att ta av när vindarna blåser som hårdast.
Vi började med middag på en bättre kinaresurang för att sedan bege oss mot biljardhallen. Det var en bit att gå, jag som varit där tidigare visste att det tog ungefär 20 minuter. I planeringen inför kvällen sa vi ändå att det kan vara skönt att gå efter maten.

Efter ca 3/4 delar av vägen kom lite gnyende, likt en familj på väg på den efterlängtade semestern där barnen precis klarat sitta still 2mil av 39, "är vi inte framme snart?"

Väl framme hade jag likt kungsörnens gamla vetemjöls reklamklassiker "förberett lite" och redan fixat lagen. Givetvis noga uträknat.
Vidare följde en härlig kväll med många skratt, missade bollar och rena mordförsök med köerna.














På samma spår

Vi har en parkering som är precis bredvid kontoret och resterande (många) som är 750m bort. Givetvis är det är fördel att alla har parkering så nära kontoret som möjligt, men när det är så att det finns ett antal platser på parkeringen en bit iväg och en parkering precis utanför.
Jag fortfarande lika fantastiskt överaskad till varför det finns människor som lägger ner massor med tid och kraft på att försöka få just den parkeringen.

Jag har nog aningens svårt att förstå folk som kämpar för att röra på sig så lite som möjligt. Inställning är allt, när man väl kommer igång är allt lätt. Till och med Ladonien....

Det börjar röra på sig

Kom hem från Stockholm i fredags. Trött, men vid gott mod. Hem i lägenheten och träningsnerverna hade vaknat. Curlingen var inte nog för att stimulera. Ner på Nautilus för kort löpning, styrkepass och avslutning med simning. Tung kropp men oerhört skönt att sitta i bastun. Hem där roomie lagat mat som "precis var klar". Fantastiskt.
Ett glas rött, lite mat, en film och touchdown. Roomie väckte mig i soffan och tyckte jag kunde sova på mitt rum istället.

Upp tidigt, härligt väder och Pålsjö i sikte. Löpning! Testade ny programvara till min telefon. Cardiotrainer heter det och fungerar tillsammans med GPS:en som en träningshjälp. Berättar hur långt man sprungit, hur snabbt och hur mycket man har kvar. Finns till även till iphone.

5km i behagligt käka glass tempo (5:15/km) avklarades i en mjuk vårskog utan större sällskap längs vägen. Med en sådan start på helgen är det svårt att misslyckas

Nu ser jag fram emot onsdagens simträning där vi ska fila på frisimmets ädla konst. Målet?
Ja såhär skulle man ju kunna se ut på beach -10.

Träning hittar vi överallt

Det känns bistert att skriva ett inlägg om dålig träningsmentalitet, speciellt när Olof redan avhandlat det hela. Dock har undertecknad varit på resande fot med ledningsgruppsmöte och kunddagar till följd. Svårt att pressa in träning men det går!
I torsdags hade jag förmånen att bocka av en ny sport i min lista, curling! Inte så fysiskt ansträngande men jag hade träningsverk från borstandet på isen måste jag erkänna. Två lag på banan, totalt 4 delmatcher hanns med. Vi låg under tills tredje matchen. Alla var glada som man är när företag möts och man gör saker tillsammans.
Men mitt i skratten och ryggdunkningarna fanns det en person men aning bister uppsyn. Allt är en tävling. Allt går att vinna.

Jag surar inte någon längre period om jag inte vinner, men jag skulle aldrig ge mig in i ett spel om inte förutsättningarna var klara.

Underläge med 3 poäng.
Sista stöten
Jag siktar, tar fart och glider ut
Släpper stenen
Går perfekt, knuffar bort två av motståndarnas stenar.
4-3
Sista matchen poänglös
Seger, tillfredsställelse


















Kvällen spenderades i Stockholms nattliv. Var uppe och tog en drink på skrapan. Det var mörkt men utsikten var bra ändå.
Tanken går inte att få bort, undrar hur många trappor det är upp hit, undrar om det är jobbigt att springa upp.

Allt är en tävling, allt kan vinnas.

Ett framgångsrecept...

Colting in action...

Den bästa helgen i "manna-minne" har alldeles strax passerat revy. Med ingredienser som Malmötripp, solstekande iförd klassiska persols i Helsingborgs norra hamnen, delikat middag och gitarrriffsuppvisning med Anders och Frida samt en finfin Helsingörs-utflykt kombinerat med besök på Kronborgsslott har mixen varit total. Träningsveckan har däremot varit tämligen bedrövlig. Ynka tre pass avklarade, dock med det tredje i färskt minne. Samlade precis ihop fem kilometer löpning, tio cykling och lite styrketräning till karma-kontot vilket får ses som godkänt på en utflyktssöndag.

Den kommande veckan är däremot vigd åt bättre och framförallt fler pass. Måste upp i mer mängd och fler kilometer per vecka. Det är ett måste om ekvationen Olof=Ladonia ska gå i lås. På torsdag är det dessutom äntligen dags för motivationshöjare deluxe. Föreläsning med thriatleten Jonas Colting på Sundspärlan. Det ska handla om träning, hälsa och kost och jag har på känn att det kommer att trigga undertecknad å det grövsta. Fint att ha något att se fram emot i veckan! Nu ska jag svänga ihop en kycklinggryta, under ledning av hjärterdam såklart, annars blir det katastrof i köket.

Anders, snart plingar jag Hasse Aro och GW, så får dom leta rätt på dig i primetime television!

Tour de Nautilus...

När Anders tydligen svängde dom lurviga i den kungliga huvudstaden förärade jag gårdagsaftonen med ett skapligt spinningpass. Hade egentligen tänkt springa men eftersom motivationen tröt och hjärterdam skulle på spinning var det bara att bita ihop och packa väskan. Precis som vanligt är ångesten som kan komma över en när det börjar dra ihop sig till ett pass något som tenderar att spela på hemmaplan. Väl i omklädningsrummet på gymmet är alla tvivel som bortblåsta. Från att ha varit mer sugen på att pilla navelludd i soffan gjorde jag ett riktigt bra pass. Benen fick sig en ordentlig genomkörare vilket jag är väldigt nöjd med! Segheten i mina ben kanske är i paritet med Anders bakfylla? Någon gång ska jag köpa mig en ordentlig cykel och trampa på i det fria. Ingen spinningsal i världen kan tävla med det! Tour de France, here I come!

Idag är jag kompensationsledig från jobbet pga. utebliven semester i Rom. En sovmorgon senare är det snart dags att sätta sig på rälsbussen till Malmö för att slå dank med kärleken. Inga planer, inget bestämt, bara två själar med fyllda plånböcker och hjärtan för varandra. Inte så illa pinkat det heller.

Ikväll hoppas jag på ett löppass och riktig fredagsfeeling. Bra, det kör vi på!

They try to make me go to rehab

..and i say YES YES YES!

Har problem med höften. Som vilken pensionär som helst. Ingen tuff krigsskada eller så, nej, förslitningsskada i höften.

Det sköna är att det går framåt. Igår kördes rehab träning med boll som vanligt, vilket går ut på att stärka skinkmusklerna. Man har en boll nere vid fötterna och jobbar med att sära på benen och stanna så långt upp man kan så länge som möjligt.
Helt omöjligt att se klok ut.

















Bjuder på den, men nu slipper ni undra om ni ser mig,


Men är det detta som krävs, så är det detta vi gör.


Körde även kort på bandet. Ökade stigningen så jag skulle få lite motstånd. Missade helt hur mycket den höjde sig. Han fick slita, men hade ju sin medkombatant Olof brevid sig.

Your the best around, som de sjunger när han kämpar sig vidare.

Ash to ash, dust to dust...

Counting meters to the promised land...

Pessimisten besegrade just optimisten och jag antar att jag får göra avkall på de sista 7,5 åren. Resan till Rom är nu avbokad och efter att ha dikterat ett par rejält syrliga mail hoppas jag iallafall att merparten av dollarsen hittar sin väg tillbaka till kontot. På ett sätt är det hela såklart oerhört bittert, samtidigt som själen andas ut lite då beslutet är taget och att man nu istället kan fokusera på betydligt roligare ting.

Fick nio kilometer i benen igår på Nautilus. Valde att socialisera mig med löpbandet och trots ömmande vader och en trilsklig benhinna gick det skapligt. Träffade den här bloggens bättre hälft, Anders, som körde lite rehab vilket lovar gott inför framtiden. Det ska ju tilläggas att mr Multi kör fortare på rehab än undertecknad gör i full mundering. Hur jag kan ha ömmande vader är för mig en gåta med tanke på att jag har tunnare ben än en flickscout på grönbete.

Vad gäller prylarna Anders. En viss psykologisk effekt kanske dom har, men nyckelorden lär bli "blod, svett och tårar". Kan en pulsklocka, camelback eller flashiga tights locka fram ett leende bland alla mellantider, uppförsbackar och ångestattacker, in med skiten säger jag! Helt plötsligt har man en del klöver över som skulle finansierat dekadent levende i italiens högborg, nu luktar det Garmin lång väg här!

It´s a way of life

De där 7,5 åren är mina...














...så därför bokade jag precis mitt flyg från Köpenhamn till Stockholm på onsdag kväll..

Det tar vi en runda på gymmet på!

Motivation +prylar = sant

Det är så enkelt! Man behöver bara ett par skor, sen är det bara att sticka ut och springa.

Det börjar med ett par skor. Sedan får man konkurrens när man är ett gäng som springer.

Innan man vet ordet av står man där med överfyllda klädlådor och tomma kontoutdrag för det enklaste sättet att träna på



Tänker ändå att det har med motivation att göra. För prylbegäret och motivationen går hand i hand. Om jag är ute och springer med Olof en runda, och han har den senaste pulsklockan är det just därför jag inte springer så bra idag och han slår mig.
Full av avund börjar jag fundera på vad som kan hjälpa mig bli snabbare. Kanske ett par nya tights, då blir jag snabbare!

Ingen som hört om träning?

För detta loppet vi ska genomföra kommer fokus för mig vara att skippa genvägarna. Det är spåret som gäller, vilket väder och tidpunkt det än må vara. Börjar jag posta om allt nytt jag handlat här på bloggen så visa mig detta inlägg igen.

/a

Utbrott...

Efter en god helg är man åter bänkad på kontoret. Meningen var att måndagen och tisdagen skulle vara en fröjd för att sedan följas av ett tidigt morgonflyg till Rom för en veckas semester. Efter islands vulkanutbrott ser det minst sagt dystert ut på den fronten. Tråkigast är nog inte om resan blir avbokad utan faktiskt ovissheten. Ska vi boka av? Chansa? Is i magen? Just nu har jag faktiskt inte en aning om hur vi ska gå tillväga så det får väll bli att fortsätta uppdatera sig stup i kvarten och hoppas på det bästa.

I sinnet förbereder jag mig iallafall på det värsta men samtidigt finns fortfarande ett litet hopp. Läste i "Outside Magazine" igår att optimister lever 7,5 år längre än pessimister. År som jag då förmodligen får lägga på att vänta på flyget tydligen.

Nog om detta. Nu väntar en fartfylld måndag följt av ett bra löppass ikväll. Solen verkar besegra molnen än så länge så det blir säkert en bra dag, trots allt!

Destination Ladonia...

Welcome to Ladonia....

Somliga väljer att åka på charter till Mallorca, andra kör båtluff i den grekiska ö-världen medans andra väljer helt nya kontinenter. Vi, vi väljer att blicka mot ett land som inte ens finns. Eller finns gör det, i fantasin hos en rätt debatterad konstnär om inte annat, och vi har valt att upptäcka det. Medans merparten av semesterfirarna väljer att nöta badlakan, dyrka sol och leva "prippsblå-reklam" har vi valt att ta oss an det här: www.ladoniamountain.com

Anledningen till varför vi har valt att göra detta är lika kristallklart som diffust. Jag tror, och hoppas, att det här forumet kommer att ge svar på den frågan vad det lider. En närmare presentation av vilka vi är ter sig väll också lämpligt vilket kommer inom kort.

Efter morgonens finfint avverkade kilometrar i Pålsjöskog är det dock hög tid för frukost, sedan tar vi en kaffe på stan på det med den här bloggens andra drabant, Mr Multi himself, Anders!

/O

Resan

Resan har startat!